Inledning:
Det finns väldigt få datorprogram som
är anpassade för slöjdundervisningen i grundskolan.
Då jag är intresserad av datorer och även utbildad
trä- metallslöjdslärare så har jag passat
på och göra en multimediapresentation som skulle kunna
vara användbar i trä- och metallslöjdsundervisningen.
Det är en instruktion över hur man tillverkar en visselpipa
i bleckplåt gjord i multimediaprogrammet
Hyperstudio. Produktionen ger inte utrymme till mycket av
egen kreativitet och skapande utan är främst ett försök
att delge en arbetsgång och kunskap om verktyg och material
som används.
Syfte:
Undersöka om multimedia kan vara ett alternativ
till kunskap, inspiration och instruktiuoner i trä- metallslöjdsundervisningen
Mål:
Att elever i grundskolan skall kunna tillverka
en visselpipa i bleckplåt från givna instruktioner
via en multimediaproduktion på en bildskärm, samt få
ökad kunskap om de verktyg och material som används
i arbetet.
Metod:
Då detta arbete genomförs under en
del av en fempoängskurs vid universitetet i Umeå och
ingen större vikt har legat vid vetenskaplig metod så
har jag valt att göra en undersökning av kvalitativ
art med en ringa förundersökning och ett mindre antal
undersökningsobjekt. Detta kan medföra vissa brister
i materialet, men arbetet skapar förhoppningsvis en diskussion
i ämnet mer än att den ger fakta om rådande förhållanden.
Den produktion jag gjort har jag sammanställt på fyra
stycken disketter och distriuberat till intresserade lärare
tillsammans med en instruktion och frågeställningar
(se bilga 1). Jag önskade att ta reda på hurvida elever
i grundskolan skulle uppfatta instruktioner från en bildskärm
och sedan omforma detta till ett praktiskt resultat i form av
en fungerande visselpipa. Två träslöjdslärare
med tillgång till dator i samband med slöjdundervisningen
har tagit del av min produktion, samt att jag själv varit
på en skola och testat produktionen i slöjdlokalen.
En datorintresserad lärare har använt sig av produktionen
i samband med en temadag och ej i direkt anslutning till slöjdundervisning.
Jag har även gjort en förfrågan hos ett antal
trä- metallslöjdslärare via "Slöjdnätet"
(en First Class konferens för slöjdlärare inom
grundskloan), men det visade sig att väldigt få hade
tillgång till dator i samband med slöjdundervisningen.
Undersökningen har sedan gått till så att 2 -
3 elever jobbat tillsammans framför datorn för att försöka
lösa uppgiften att tillverka en visselpipa i bleckpåt.
De har haft tillgång till de verktyg och färdigt material
(remsor av bleckplåt i angiven längd) som efterfrågas
i instruktionerna. Däremot har de inte fått se hur
en färdig visselpipa kommer att se ut. En vuxen person (läs
lärare eller underteckand) har hjälpt till och övervakat
arbetet, därefter sammanställt sina erfarenheter och
synpunkter över hur instruktioner och arbete fungerat.
Resultat:
De resultat som framkommit under arbetet har gett
mig mer positiv feedback än jag vågat hoppas på.
Det har visat sig att att eleverna (från 7 till 12 år)
varit mycket intresserade av att verkligen försäka "knäcka"
problemet. Sara Forsberg i Bjurholm valde att låta eleverna
i ca femton minuter först bekanta sig med programmet och
klicka runt innan de själva fick tillgång till material
och verktyg. Det tror jag har hjälpt många att verkligen
koncentera sig när de sedan får sätta igång
att arbeta. På Carlshöjdsskolan i Umeå hade många
elever redan tidigare sett färdiga visselpipor (gjorda av
andra elever utan dator som hjälpmedel), vilket jag tror
påverkade deras iver att hasta sig genom instruktionerna
lite väl hastigt i vissa lägen. Detta medförde
en ej fungerande visselpipa och man blev då tvungen att
gå tillbaka för att verkligen lista ut hur man skulle
göra. Jag har fått en hel del tips på hur produktionen
skulle kunna förbättras för att bli ännu tydligare
och räknar med att på sikt göra flera förtydligande
förändringar.
Diskussion:
På grund av denna ovetenskapliga undersökning
har jag svårt att dra några generella slutsatser om
man kan använda muiltimedia i trä- och metallslöjdsundervisningen,
men jag tror definitivt att det kan vara ett komplement till idéblad,
instruktionsblad och muntliga genomgångar. Den produktion
jag gjort uppmuntrar inte till några egna kreativa idéer
eller varianter (visslepipan kan bara se ut på ett sätt
för att fungera) av produkter. Det som dock är mycket
intressant är hur i princip alla elever ansträngt sig
att förstå innehållet i anvisningarna för
att lyckas med resultatet. Frågan är dock om vad som
är mest lockande: - att framställa en fungernade visselpipa
(som låter...)? eller - att lyckas "knäcka" problemet
som multimediaproduktionen erbjuder? Det kan mycket väl vara
så att försäket gått så bra på
grund av att eleverna blivit priviligierade att jobba med ny teknik
i ett redan populärt ämne och att denna typ av instruktioner
blir lika "populära" om några år som dagens idéblad
skissade på sextio- och sjuttiotalet. Något som däremot
facinerar mig är att eleverna tar instruktioner från
en tvådimensionell datorskärm och från detta
faktiskt lyckas tillverka ett tredimensionellt föremål
som också låter. Möjligheten för eleverna
att själva kontrollera om de lärt sig något om
material och verktyg gör också att många sporras
av att ha fler rätt än sina kamrater. En annan fördel
är också att datorn inte tröttnar på att
ge samma instruktioner om och om igen om det skulle behövas.
Det största problemet i denna undersökning har dock
varit att uppbringa datorer i slöjdsalar och sedan få
programvaran att fungera oklanderligt i dessa datorer. Jag har
upplevt att datorkunnandet bland skolans (slöjd) lärare
inte är speciellt högt och skulle jag sprida min produktion
i ett större antal så skulle jag nog få lägga
lika mycket vikt vid instruktioner om hur man får igång
programmet som hur man använder det.
|