Inledning

Syfte

Mål

Metod

Resultat

Diskussion

Bilaga 1

Se multimediaproduktionen på webben

Inledning:

Det finns väldigt få datorprogram som är anpassade för slöjdundervisningen i grundskolan. Då jag är intresserad av datorer och även utbildad trä- metallslöjdslärare så har jag passat på och göra en multimediapresentation som skulle kunna vara användbar i trä- och metallslöjdsundervisningen. Det är en instruktion över hur man tillverkar en visselpipa i bleckplåt gjord i multimediaprogrammet Hyperstudio. Produktionen ger inte utrymme till mycket av egen kreativitet och skapande utan är främst ett försök att delge en arbetsgång och kunskap om verktyg och material som används.

Syfte:

Undersöka om multimedia kan vara ett alternativ till kunskap, inspiration och instruktiuoner i trä- metallslöjdsundervisningen

Mål:

Att elever i grundskolan skall kunna tillverka en visselpipa i bleckplåt från givna instruktioner via en multimediaproduktion på en bildskärm, samt få ökad kunskap om de verktyg och material som används i arbetet.

Metod:

Då detta arbete genomförs under en del av en fempoängskurs vid universitetet i Umeå och ingen större vikt har legat vid vetenskaplig metod så har jag valt att göra en undersökning av kvalitativ art med en ringa förundersökning och ett mindre antal undersökningsobjekt. Detta kan medföra vissa brister i materialet, men arbetet skapar förhoppningsvis en diskussion i ämnet mer än att den ger fakta om rådande förhållanden. Den produktion jag gjort har jag sammanställt på fyra stycken disketter och distriuberat till intresserade lärare tillsammans med en instruktion och frågeställningar (se bilga 1). Jag önskade att ta reda på hurvida elever i grundskolan skulle uppfatta instruktioner från en bildskärm och sedan omforma detta till ett praktiskt resultat i form av en fungerande visselpipa. Två träslöjdslärare med tillgång till dator i samband med slöjdundervisningen har tagit del av min produktion, samt att jag själv varit på en skola och testat produktionen i slöjdlokalen. En datorintresserad lärare har använt sig av produktionen i samband med en temadag och ej i direkt anslutning till slöjdundervisning. Jag har även gjort en förfrågan hos ett antal trä- metallslöjdslärare via "Slöjdnätet" (en First Class konferens för slöjdlärare inom grundskloan), men det visade sig att väldigt få hade tillgång till dator i samband med slöjdundervisningen. Undersökningen har sedan gått till så att 2 - 3 elever jobbat tillsammans framför datorn för att försöka lösa uppgiften att tillverka en visselpipa i bleckpåt. De har haft tillgång till de verktyg och färdigt material (remsor av bleckplåt i angiven längd) som efterfrågas i instruktionerna. Däremot har de inte fått se hur en färdig visselpipa kommer att se ut. En vuxen person (läs lärare eller underteckand) har hjälpt till och övervakat arbetet, därefter sammanställt sina erfarenheter och synpunkter över hur instruktioner och arbete fungerat.

Resultat:

De resultat som framkommit under arbetet har gett mig mer positiv feedback än jag vågat hoppas på. Det har visat sig att att eleverna (från 7 till 12 år) varit mycket intresserade av att verkligen försäka "knäcka" problemet. Sara Forsberg i Bjurholm valde att låta eleverna i ca femton minuter först bekanta sig med programmet och klicka runt innan de själva fick tillgång till material och verktyg. Det tror jag har hjälpt många att verkligen koncentera sig när de sedan får sätta igång att arbeta. På Carlshöjdsskolan i Umeå hade många elever redan tidigare sett färdiga visselpipor (gjorda av andra elever utan dator som hjälpmedel), vilket jag tror påverkade deras iver att hasta sig genom instruktionerna lite väl hastigt i vissa lägen. Detta medförde en ej fungerande visselpipa och man blev då tvungen att gå tillbaka för att verkligen lista ut hur man skulle göra. Jag har fått en hel del tips på hur produktionen skulle kunna förbättras för att bli ännu tydligare och räknar med att på sikt göra flera förtydligande förändringar.

Diskussion:

På grund av denna ovetenskapliga undersökning har jag svårt att dra några generella slutsatser om man kan använda muiltimedia i trä- och metallslöjdsundervisningen, men jag tror definitivt att det kan vara ett komplement till idéblad, instruktionsblad och muntliga genomgångar. Den produktion jag gjort uppmuntrar inte till några egna kreativa idéer eller varianter (visslepipan kan bara se ut på ett sätt för att fungera) av produkter. Det som dock är mycket intressant är hur i princip alla elever ansträngt sig att förstå innehållet i anvisningarna för att lyckas med resultatet. Frågan är dock om vad som är mest lockande: - att framställa en fungernade visselpipa (som låter...)? eller - att lyckas "knäcka" problemet som multimediaproduktionen erbjuder? Det kan mycket väl vara så att försäket gått så bra på grund av att eleverna blivit priviligierade att jobba med ny teknik i ett redan populärt ämne och att denna typ av instruktioner blir lika "populära" om några år som dagens idéblad skissade på sextio- och sjuttiotalet. Något som däremot facinerar mig är att eleverna tar instruktioner från en tvådimensionell datorskärm och från detta faktiskt lyckas tillverka ett tredimensionellt föremål som också låter. Möjligheten för eleverna att själva kontrollera om de lärt sig något om material och verktyg gör också att många sporras av att ha fler rätt än sina kamrater. En annan fördel är också att datorn inte tröttnar på att ge samma instruktioner om och om igen om det skulle behövas. Det största problemet i denna undersökning har dock varit att uppbringa datorer i slöjdsalar och sedan få programvaran att fungera oklanderligt i dessa datorer. Jag har upplevt att datorkunnandet bland skolans (slöjd) lärare inte är speciellt högt och skulle jag sprida min produktion i ett större antal så skulle jag nog få lägga lika mycket vikt vid instruktioner om hur man får igång programmet som hur man använder det.