Teknik, talang, tolerans. En kreativ klass i en kreativ miljö är förutsättningen för moderna städers tillväxt.

Publicerad i Västerbottens-Kuriren 4/10 –05, s. 31, kultur

Det är viktigt att notera att det varken är nationen eller företaget som är grundbulten för kreativ tillväxt, utan snarare regionen och staden. Det skriver Anders Marner i denna genomgång av forskaren Richard Floridas uppmärksammade böcker om den kreativa klassen.

Richard Florida, är forskare i regional ekonomisk utveckling och professor vid George Mason Universitys School of Public Policy i Virginia. I sin bok The Rise of the Creative Class från 2002 ser han en ny klass växa fram, den kreativa klassen. I den post-industriella situationen tar automatisering, robotar och out-sourcing över delar av såväl den traditionella arbetarklassens som service-yrkenas tidigare funktioner. Den nya ekonomin ses som en kreativitetens ekonomi, där kreativitet lyfts fram som den anställdes viktigaste bidrag. Den kreativa klassen är större än den traditionella arbetarklassen, menar Florida, och innefattar inte endast, som förväntat vore, forskare och ingenjörer, utan också aktörer i konstvärlden i vid bemärkelse, kulturarbetare, mjukvaruprogrammerare och opinionsbildare etc. Man kan inte ha high-tech utan konst och musik. Kulturarbetaren, som tidigare varit marginaliserad, har nu en roll att spela i regionens ekonomi.

Industrialismens top-downstyrda företag anställde lojala arbetare och tjänstemän. Idag är behovet av kreativitet i arbetslivet större. Den kreativa klassen kräver egen motivation, utmaningar och ansvar i arbetet. Istället för att klättra uppåt i företaget genom att utplåna sig själv, kan karriären för den kreativa klassen vara horisontell. Trivs man inte i organisationen så byter man organisation. Arbetet präglas av målstyrning, informell dresscode, flexarbetstid och kulturinslag i arbetet. Andy Warhol´s The Factory är ett ideal. Deadlines, släppfester och uppgraderingar sker kontinuerligt; den kreativa klassen arbetar hårt.

Det krävs öppenhet och tolerans för olika livsstilar om en region ska kunna locka till sig den kreativa klassen. Tidigare sökte sig arbetstagare till företaget för att tjäna sitt uppehälle. Nu är det istället företaget som söker sig till den plats där den kreativa klassen finns. Den vill inte fogas in i en färdig kultur, utan själv konstruera sin identitet i ett levande och autentiskt kulturliv där sexuella, kulturella och etniska skillnader tolereras, bejakas och uttrycks och där nykomlingar snabbt accepteras. Florida har t.ex. i sitt Gay index visat sambandet mellan förekomsten av homosexuella, hightechföretag och tillväxt i en region.

Floridas poäng är att den kreativa miljön är en förutsättning för ekonomisk framgång. Tillväxt mättes först i tillgången på råvaror och materiell infrastruktur. Det gällde att få industrier till orten. Man talade sedan om humankapital som en förutsättning för tillväxt, som mättes i arbetskraftens formella utbildningsnivå. Men Florida fann i sin forskning ett samband mellan kreativitet och tillväxt. Där den kreativa klassen samlas skapas också ekonomiska enheter som i sin tur drar till sig nya kreativa aktörer och företag, medan traditionella industriorter stagnerar ekonomiskt. En ny klassgeografi skapas alltså. Florida ser i sin forskning kreativiteten i tre dimensioner, Teknologi, Talang och Tolerans (3T). Det är viktigt att notera att det varken är nationen eller företaget som är grundbulten för kreativ tillväxt, utan snarare regionen och staden.

I The Rise of the Creative Class var tonen positiv och väl idealistisk, medan Florida tar ett fördjupat grepp i den nya boken The Flight of the Creative Class, där problemen med framväxten av den kreativa klassen diskuteras. Ojämlikheten är som störst i de regioner där den kreativa klassen dominerar, t.ex. i San Francisco, New York, Austin, San Jose och Washington. Kring varje medlem av den kreativa klassen finns lågbetald arbetskraft från servicesektorn. Turbulensen i dessa områden driver upp boendekostnaden, skapar trafikkaos, stress och oro. Problemen motverkar klassens egna intressen och medför att framgångsrika kulturarbetare flyttar från regionen.

Florida avser inte att med sin teori bekräfta elitism. Om 70 procent av arbetskraften inte är en del av den kreativa klassen så är det ett slöseri med kreativa resurser. Alla människor kan potentiellt vara kreativa, inte endast den kreativa klassen. Ett utvidgat kreativt perspektiv kan t.ex. innebära att arbetslaget eller teamet kan lägga upp arbetet på ett självständigt sätt, vilket gör att deltagarna kan vara varandras resurser. Initiativ möjliggörs och varianter kan utvecklas. I Sverige är forskning och utveckling inte längre främmande t.ex. för vårdyrken, lärare och socionomer.

Florida menar i den nya boken att samhället, med medvetenhet om den kreativa ekonomins framväxt, måste skapa en ny infrastruktur, för att skapa vad han kallar det kreativa samhället. Han analyserar de politiska partierna i USA och finner att inget av dem formulerat ett politiskt program i linje med det kreativa samhället. De båda partierna vilar alltför mycket på dels industriella arbetstagarstereotyper och företagskoncept, dels på en ökande konservatism. Skolan är fortfarande kvar i industrialismen. Amerikaner älskar legender om unga kreativa människor, som t.ex. Michael Dell, som byggde upp sitt företag i garaget på fritiden. Frågan gäller här, enligt Florida, varför på fritiden? Är det inte detta som skolan borde handla om i det kreativa samhället? För att skapa det kreativa samhället måste också den kreativa klassen identifiera sig själv som klass, och bli normsättande i hela samhället, vilket den ännu inte gjort. I de förtätade kreativa regionerna kan dock den kreatives marginalisering upphöra och klassen kan bli medveten om sig själv. Här finns dock ett problem eftersom klassens aktörer tenderar att vara alltför självupptagna.

En utgångspunkt för Florida är att tillväxten ökar med öppenhet och tolerans. USAs ekonomiska framgångar står i relation till immigrationen. Invandrare, studenter, konstnärer, företagare och vetenskapsmän från hela världen har av tradition varit välkomna att arbeta och studera i USA. En sådan ”brain circulation” har varit till nytta för både USA och det andra landet. Efter den 11 september 2001 har emellertid USA blivit alltmer isolationistiskt eftersom rädslan för terrorismen lett till säkerhetsrestriktionerna i Patriot Act, visa-reformer, fler säkerhetskontroller och omfattande elektroniska övervakningssystem, som fördröjer eller omöjliggör för forskare, artister och studenter att komma in i landet. Det har för många forskargrupper blivit allt svårare att anordna konferenser i USA pga visumproblem. I ett läge där USA blir allt mer unilateralt utvecklas de kreativa regionerna globalt. De kan locka den mobila kreativa klassen när USA stänger gränserna. Städer som Sydney, Toronto, Bangalore, Singapore, Taipei och Dublin nämns som kreativa regioner.

Florida visar i global statistik hur det ser ut för Sverige när det gäller kreativitet. Vägs de tre dimensionerna teknologi, talang och tolerans samman, i Floridas Global Creativity Index, ligger Sverige på första plats, som världens mest kreativa land, följt av Japan, Finland och USA. Hur hanteras då kreativiteten i svensk politik, om man reflekterar utifrån Floridas teori? I Sverige ses immigration och globalisering som ett problem snarare än en möjlighet. Sverige och svenskarna har tolkningsföreträdet i politiken, vilket begränsar föreställningen om det kreativa samhället.
Industrialismens perspektiv var företrädesvis ett manligt, i betoningen på makt (direktörens) och kroppsstyrka (arbetarens). Man har inte riktigt kunnat hantera framväxande feminism, HBT- och queerfrågor. Därför kräver Feministiskt initiativ politiskt utrymme. Inom kultur, utbildning och medier får kvinnor allt mer inflytande, också på chefspositioner. Idag har flickor bättre betyg än pojkar i samtliga skolämnen utom idrott och hälsa, vilket ger flickorna företräde till universitetets prestigeutbildningar, som t.ex. psykologi- och läkarprogrammen. Kvinnorna blir sannolikt bärande i den kreativa klassen.

Delar av den traditionella vänsterns aktörer tyngs av industrialismens stereotyper, som t.ex. den relativt välbetalde men icke-kreative löntagaren som ideal. Ekonomism och teknologi, inte individuellt inflytande och öppenhet, har betonats.

Vid Umeå universitet uppgår de utländska studenterna till ca 10%. Det ligger ett förslag från regeringen att avgiftsbelägga universitetsstudier för utländska studenter, samtidigt som USA stänger sina gränser för dessa studenter. Ett sådant förslag ligger inte i linje med det kreativa samhällets behov, eftersom det skulle minska det internationella utbytet. Dagens utländska studenter är framtidens samarbetspartners. I Sverige är Folkpartiet delvis trendsättare i skolpolitiken. I deras nya skolpolitiska program används orden ”återinför” och ”återupprätta” 16 gånger. Där är vi långt från det kreativa samhällets behov. Moderaterna har tills nu inte haft en tydlig kulturpolitik, utan överlåtit ansvaret på marknaden.

Vad skulle Floridas teori kunna innebära för Umeå? Problemen i de stora kreativa metropolerna och USAs isolationism öppnar för Umeå att locka till sig delar av den kreativa klassen, förutsatt att Umeå utöver universitet och företag kan erbjuda bra boende och ett intressant kultur- och nöjesliv präglat av tolerans. En grupp socialdemokrater och folkpartister insåg kulturens betydelse för tillväxten och byggde upp en kulturell infrastruktur i staden, vilket varit framgångsrikt. Det finns också en kreativ täthet bland kulturarbetare som ger regionen attraktionskraft. Konflikten kring kulturchefsposten och det hittills slarviga genomförandet av projektet Staden mellan broarna antyder dock att den kreativa klassen i Umeå ännu är alltför heterogen för att kunna verka för att Umeå blir kulturhuvudstad 2014. Det krävs mer än äventyrsbad för att förverkliga det.

Kan den kreativa klassen blanda högt och lågt och jämka särintressen? Det pågår idag ett arbete för att i maj 2006 bjuda in Richard Florida till Umeå. Det krävs samverkan mellan ett flertal aktörer; universitet, kommun, länsstyrelse och tillväxtalliansen m.fl., för att anlita honom. Kommer samarbetet att fungera?